,

Det känns verkligen som om vi har fått nog med
snö här nu.











Igår såg man knappt något utifrån fönstren pga
ymnigt snöande och hårda vindar.

Idag har det lagt sig och solen skiner.
Blåser gör det fortfarande men inte så mkt som igår.

Jag är glad att inte jag skulle sitta och bila
upp till någon skidort den här helgen.
Tror många fick en jobbig start på sportlovet
med snökaos, drivsnö osv på vägarna.

Jag har varit ute en sväng med Ozzy nu.
När vi tagit oss ut från vår gata som inte blivit
plogad lika många gånger det här dygnet som
andra, gick det bra.
Det fastnar ju så mkt snö o is i tassarna om
han måste gå i djupsnön.. Även om han tycker
det är skoj till en början.. SEN är det inte
kul alls.. När han får stanna och gnaga bort
isklumpar titt som tätt.

Önskar er en fortsatt fin vinter med hopp
om en riktig och fin vår så småningom.

Snöandet fortsätter.

Idag har vi dock inte så kallt längre, bara en ynka -grad.
Det är nog tur att snön har sjunkit ihop en del annars hade vi
fått gräva tunnlar i snön för att ta oss fram.



Jag och Ozzy tog en runda till hembygdsparken.
Där är det fint sommar som vinter.
Trivs att promenera där. Jag är ju väldigt
förtjust i sånt som har med förr i tiden att göra.



När vi var klara där fick det bli en snabb runda vidare hemåt.
Liten Ozzy och mkt snö ser ni här nedanför.
Stackarn fick ju en massa snöklumpar under tassarna
och gick stanna och tugga av dom med jämna mellanrum.





Det är en ovanligt vacker vinter vi har haft här iår.
Nu börjar man så smått fasa för den där slaskiga perioden
som kommer. Ni vet hur det är då..   Blött blött blött och isigt.

Avslutar med ett par bilder från varmare ort.





GranCanaria var underbart på sitt sätt med värmen
och Playa Ingles var en lagom stad.

Våran vinter här hemma tycker jag om även om
inte min kropp gillat den så mkt.
Det är vackert med snön, och friskt i luften

Ha det gott allihop

Den 14 januari i bitande kyla
tog jag en sista promenad med Ozzy innan
avfärd mot Skavsta flygplats.

***************

Jag som är väldigt rädd för att flyga och dessutom
aldrig någonsin rest utomlands ensam, var
väldigt nervös.

På flygplatsen visar det sig naturligtvis att flyget är
försenat. Jag låter mannen åka hem så barn och
djur ska få mat. Nervös som få sitter jag
där med darrande knäveck och väntar.

Så småningom fick vi boarda och jag hamnade
långt bak i planet. Det djupandning och focus
klarade jag starten utan att flippa ur.
Men kallsvettig var jag.

När vi landade sent på kvällen möttes vi av
ljumma sommarnatts vindar.

Till min stora fasa följde ingen reseledar med på
bussen. Dom lovade att bussföraren skulle se till
att vi kom tillrätta. När vi kom till mitt hotell var klockan
över midnatt.
Bussförarens hjälp bestod i att slänga av väskan
på trottoaren, sen drog han.
Där stod jag ensam.. Ingen annan skulle bo på mitt
hotell. Jag traskar in i foajen.. MÖRKT...
Hittar receptionsdörren.... LÅST...
Tror ni paniken sprider sig då på en ensam Cina?!

Efter ett tag kom en gubbe och gav mig en nyckel.
När jag hittade mitt rum höll jag på att flyga baklänges.
Där inne satt en dam på sängen.


Det visade sig att jag skulle dela lgh med Margaretha en
pensionerad dam från Sthlm.
Det gick över förväntan då vi hade en del intressen gemensamt.

OJ det här blev långt bara med första dagen. Orkar ni mera?

Jag sov inte mkt den natten pga all spänning som varit.
Men jag njöt av den ljumma natten.

Veckan gick med sol och bad och god mat.
Det fanns inte så mkt att göra om man inte kände för att
slänga ut enorma summor på utflykter och discotek.
 
Dessutom var de flesta turister i Margarethas ålder eller äldre.
Några få barnfamiljer fanns där också.

En kväll snubblade jag och Margaretha på *Playa del sol*
Det var ngn som frågade efter vägen och M visste var det låg.
Det blev att vi gick ner där vi också. Ett riktigt svenskhak..
a'la Sällskapresan.  Men god mat hade dom och
dansband som spelade varje kväll. Som yngst fick jag
upp och dansa ngr danser. Det var riktigt roligt eftersom
det var så fruktansvärt länge sen sist.
Margaretha blev min mamma den kvällen. Det var en
utmärkt ursäkt att få komma av dansgolvet emellanåt.
Jag måste ju *titta till mamma*

NU, kommer en rad med bilder  för er som orkat så här långt ner.


Vid poolen spenderades ett antal timmar.


Vid stranden ännu fler.




Vid strandpromenaden stod denne man..
Målad i terracotta. Helt stilla som en staty stod han.
Flera trodde att det verkligen VAR en staty.
Hur han orkade stå så i den gassande hettan övergår
mitt förstånd. Den här dagen var det +28C i skuggan.


Mängder av vackra kaktusar fanns längs promenaderna.




Många hus hade vackra murar.
Det tagiska var att järnstaketen inte bara var prydnad.
Det var oerhört mkt inbrott så därför hade i stort sett
alla fått göra sina hem till fort, i stort sett.


En sån här duva satt vid vår balkong varje dag.
På en stolpe satt den och höll noga reda på om man
skulle tappa ut ngn smula.
Söta är dom.

Det här blev ett långt inlägg.
Ett stor tack till er som orkat läsa ända hit.
Det kommer kanske fler berättelser längre fram
och lite fler bilder också.

Nu är man iaf hemma i kalla norden igen.
Saknar värmen men hemmets vrå är guld värd
och familjen som man saknat så mkt.

Trots saknaden skulle jag kunna tänka mig att
göra om det här för hälsans skull.
Det tog mindre än ett dygn för värken att
börja troppa av. Så jag var i stort sett värkfri
hela veckan..

Hemma igen efter skön och välbehövlig semester.
Bilder kommer snart.

Så vad det då dags.
Om fem timmar bär det av till
flygplatsen för vidare transport till
GranCanaria.

Jag har så smått börjat smälta
det hela.
Flygrädslan finns där men jag hoppas
och tror att det ska gå bra iaf.

När jag sitter här och tittar ut genom
fönstret på snödrivorna och träden som
är täckta med enorma iskristaller
känns det ganska fantastiskt.

Känner att huvudet är lite i kaos
så jag avslutar nog här nu.
Återkommer i slutet på nästa vecka
med en liten reseblogg.
Dvs om jag inte råkar på ett
internecafe och skrivet ett
litet inlägg under veckan.


Ha det gott

Just nu...

går jag och väntar på att det ska bli torsdag.
Nervöst är det att resa ensam.
Jag är ju inte ngn större fantast av att flyga
iaf inte om det är för trångt på planet
så man knappt kan röra på benen.

Har införskaffat akvarellblock och
teckningsblock i hopp om att lite inspiration
kommer infinna sig där nere på
GranCanaria.

Håll en tumme att de inte blir ett råtthål
jag får bo i nu när jag åker på
en ospecifiserad resa.
Skönt är iaf att jag vet att det blir
en lgh för bara mig själv.
Då kan jag få den lugn och ro som jag
behöver, förhoppningsvis i komb. med
sol och lagomt varmt väder.

Om jag skulle ha tråkigt ngn dag så
kanske jag letar rätt på ett internet cafe
och uppdaterar här.
Förhoppningsvis sitter jag på ngt vacker
ställe fullt upptagen med att måla
eller av att bara ligga i solen.

Ha det så gott allihop så länge.

På torsdag åker jag till GranCanaria.

Min man tyckte att jag behövde komma iväg
och få lite sol och värme för min onda kropp.

*TACK SNÄLLA DU*

Jag har aldrig rest ensam förrut så det känns
 lite  nervöst men det ska nog gå bra.

Dessutom har jag inte
varit från min familj mer än några få dagar på
alla dessa år.
(kan räknas på ena handens fingrar)

Det kommer kännas ensamt.
Samtidigt kan jag ju då få koppla bort
alla måsten som man har här hemma.
Matlagning, hundpromenader i kylan osv.

En god bok, akvarellblock, färger och
en anteckningsbok ska med.

Som tur är går resan från Skavsta så jag slipper
upp och vimsa på Arlanda.

Håll tummarna för mig att jag kan få
må lite bättre den veckan.
Jag behöver det verkligen.

Cina

Mörker slukar mig.....
Mörker utan slut...

Värk och smärta äter mig...
Gnager och sliter mig i bitar...

Vill gömma mig...
Försvinna...

Orken är slut...


***********************************


Fibromyalgin har jag levt med i ca 20 år nu.
När jag inte trodde den kunde bli värre, ja då tog den nya tag.
Detta är nog för att få den starkaste att falla i bitar..

Men skulle det få vara nog med detta?

NEJ DÅ!

Axlar armbågar knän höfter har nu slagit till på sitt eget vis.
Det handlar inte så mkt om värk för just dessa bitar
utan ren skär smärta.
Som vasst grus i leder och under knäskålarna.
Kan gå i en trapp och plötsligt skär smärtan genom
knäna som känns  som de går sönder.
Samma med armbågar och axlar.
Allt detta utöver den vanliga fibron som
hela tiden finns där.

Orkar inte mer snart..

Jag älskar vintern men just iår verkar den förstärka
allt det onda.

Sedan några månader tillbaka lever jag i ett slags
helvete på jorden.

***********************************

Det här blev en trist blogg men jag är så dålig att jag
gråter varenda dag.

Jag undanber mig tips om mediciner och gymnastik osv.
Jag behövde bara få vräka ur mig all galla som samlats.
Magen klarar inte mer mediciner iaf och jag har provat 
det mesta. Vad gäller olika tränings metoder så är
dom också testade utan positiv verkan.

Skulle vilja krypa in i ett mörkt hål och stanna där ett tag.
Försvinna från världen, för att sen komma ut
när det kanske känns bättre igen.


Som ännu en liten krydda på eländet har
ryggen pajjat.
MEN...
Just den oroar mig inte.
Känner igen den smärtan och den ska
min fantastiska kotknackare få rätta till på torsdag.

Förlåt för denna otroligt deppiga blogg.
Men det är så det är just nu..
SKIT

GOTT NYTT ÅR ALLIHOPA!!


Bilden tagen av mig, dock inte det här nyåret


Nyårsafton blev lugn och still här hemma.
Lagade lite god mat, kollade Grevinnan och betjänten
och sen satt man och slöade fram till tolvslaget.

Bakade CupCakes dagen till ära.


Dom blev väldigt goda och jag fick genast order
på att sådana skall bakas till nästa födelsedag.

Komunen hade inte råd med stort fyrverkeri iår.
Därför tog jag inte med kameran ut vid tolvslaget.
Det sköts upp mkt raketer av privat personer så
man fick sitt lystmäte iaf.
Nu har jag ju inte en skotträdd hund så jag
njuter av, och fullkomligt älskar fyrverkerier.
På det viset är jag lyckligt lottad. Vet folk som flyr
ut till sommarstugor osv för att deras fyrfota
vänner mår dåligt av smällarna.

Nu idag gick jag en lång skön promenad med Ozzy.
Vintern är så härlig när den är på riktigt.
Dvs när det inte bara är slask och sörja utan
FIN VIT vinter.





God fortsättning
Cina

Nu var det länge sen jag var inne här igen..

Både jag och mannen var sjuka både innan och under julen.
På det viset var det rätt skönt att det skulle vara liten jul iår.
Inga barn var hemma så vi hade bara djuren och varandra
att tänka på..
Mest låg vi i soffan helt matta och yrsliga.

Men det blev lite jul iaf.

Innan julen var det dock dags för en minnes dag.
Den 22 dec skulle min pappa ha blivit 83 år.
Strax innan tolvslaget natten till den 22 tände jag
ett ljus som vanligt vid hans foto.



Sen på kvällen den 23 var det dags att pynta.
Det gick lite i slowmotion den här gången
och blev inte så noga som vanligt. Men lite jul bidde det iaf.



Granen blev pyntad och lite tomtar kom fram här
och var i huset. Med feber rosor på kinderna
föredrog jag en svartvit julbild iår.
Kan meddela att jag somnade rätt snart efter att
jag knäppt av den här bilden. Var totalt slut.


Idag 29dec  har vi haft riktigt kallt.. Under -10 grader
och kallare ska det visst bli.
Jag tog en liten promenad idag iaf.





Solen gick ner snabbt och Ozzy blev mest bara en
svart Blobb på bilden.

Nu önskar jag er alla en god fortsättning
och sen hoppas jag kunna komma med lite fina
fyrverkeribilder efter nyår..

Ha det gott

Igår natt när jag gick nattrundan med Ozzy
hade det börjat snöa och det la sig äntligen
en vitt täcke över vårt samhälle.


Som tur var hade mannen hunnit få på
belysningen på sockertoppen innan
det ymniga snöfallet fortsatte.


Cyklarna är dock insnöade.
Måste göra plats för dom i källaren


På kvällen idag gjorde vi något vi aldrig
gjort här hemma innan.

Pepparkakshus var aldrig ngn tradition i min släkt.
Nu har vi dock dragit på oss en ny tradition.
Resultatet blev inte det bästa 
men man får inte kräva för mkt första ggn.
Har redan planer för nästa års pepparkakshus
och det kommer, om allt går väl, blir det
ett speciellt hus.

''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''

Dags för nattarundan med Ozzy.
Ute snöar det för fullt fortf.

**Ha det gott allihop**

Dom som känner mig vet att jag älskar den glittrande
frosten den här tiden på året.
Även om kroppen opponerar sig så njuter ögat.
Den friska klara luften är också helt underbar.

Jag släpade med mig Ozzy på en frostig promenad
och naturligtvis fick kameran följa med.












Ha det gott ni som fortf hitta in hit..

Jag har det väldigt jobbigt med kroppen och värken
så det är därför jag inte är här så ofta mera..

Cina

Kikade på blocket.se och hittade den här klös/klätterställningen
till Sune och Majja. Den dom hade innan är så sönderklöst
så det behövdes.
Sune *katten med en mycket liten hjärna* vågade inte ens
gå fram den första kvarten.. Allt nytt är läskigt.
Men tillslut vågade han och han var till o med inne i den
lilla kojjan.

Nu till advent har det satts upp nya belysningar här
i vårt samhälle. Riktigt tjusigt tycker jag.



Naturligtvis är dom finare när man ser dom på plats.
Glittrar som kristallkronor.

Innan läggdags ska ljusstakarna fram och gardiner
i köket ska bytas.
I morgon förmiddag ska jag baka en god
saffranskaka.

Ha en riktigt fin advent.

Så liten, så oskyldig..
Jag skulle gladerligen bli gratis
försvarare av den här lilla sötisen.

Sådan husse sådan hund...
Bättre att ligga i soffan och undvika kylan och blåsten.
Ozzy tvärslocknade medan husse läste en god bok.

Ärligt talat gick inte jag heller ut mer än nödvändigt i helgen.

Just nu doftar det nybakat bröd här hemma.
En av dom mest hemtrevliga dofterna tycker jag..

I helgen ska jag nog ta och göra en riktig kalops till middag.
Det är riktig husmanskost när den är som bäst, så gott när
man kommer in efter en ruggig promenad med hunden.

Jag har som vanligt varit ganska frånvarande härifrån
vilket berott både på hur jag mått och att jag fått
lite att göra.
Jag läser spanska en kväll i veckan och vi får
ohyggligt mkt läxor..
Sen håller jag också på att brodera en jätte fin
julbonad som helst ska bli klar INNAN jul.. *fniss*

Hoppas ni har det bra allihopa..

Ibland kan man få ideér när man är ute och går.
En sen kväll när jag var ute med Ozzy hittade jag
en navkapsel i ett dike..
Jag tyckte den var läcker, men lät den ligga.
Så promenerade vi ett tag till och då kom den....
Idén...

Jag och Ozzy gick tillbaka.. Tog med navkapseln
hem och tvättade den ren.
Sen tog jag och målade en rund plywood skiva svart.
På den monterades en lampa och navkapsel.
VIPS, så fanns det en mysig och tuff nattlampa till pojkrummet.




Visst kan återvinning vara både bra och billigt....
Eller vad tycker ni?

Efter ännu ett blogguppehåll....  så är jag här igen idag.

Vet att det blivit många uppehåll i år men det har
varit pga hälsan och inte pga ointresse.

Tänkte nu iaf lägga in lite bilder.
Under höstlovet har jag haft båda mina döttrar
hemma vilket har kännts jätte bra.

Yngsta dottern var på Halloweenfest hos en kompis
och såg ut så här



Hur denna söta djävul skulle kunna skrämma ngn
förstår jag inte.. Möjligen leda någon i fördärvet.

Stora tjejen var kvar hemma hos mig och idag
följde hon med på en långpromenad med Ozzy.



Vi hade tur och solen sken hela tiden vi var ute.



Ozzy lägger in högsta växeln och rusar mot fotografen.

I hemmets ljuva vrå togs det några kort på katterna
också härom dagen.


Sune är lite rolig.. Han kan ligga hur som helst och vara lika
nöjd i allafall.. Här passar han på att tvätta sig mer sovandes
än vaken


Majja som är en mer *normal* katt, håller på sitt och
vilar ist. i saccosäcken. Det blir varmt och gosigt där.

Hoppas ni som fortf tittar in här har haft en fin
höst vecka och nu en skön helg.

Kram

Seriöst.......
Är det någon kvinna som tycker det är tilltalande
med alla dessa män som har
halva arslet utanför brallorna?

Jag har ju svårt att tro att särskilt många
kvinnor jublar åt denna syn som man idag
kan möta lite överallt.
Håriga arslen, feta arslen osv.
Vad man väljer att visa hemma är väl en sak.
De män som EV. har en fin rumpa de har den
aldrig hängade ute till allmän beskådning.

Nu tycker säkert några att jag är gnällig.
Att...
- Men hon behöver väl inte titta dådå..

MEN..
Hur lätt är det?
Om jag står i mataffären och ska ha ngt
ur kyldisken t.ex..
Så hinner ngn före mig och böjer sig ned
för att plocka upp ngt ur frysen.
Inte lätt att undvika då, eller hur.

Jag tycker det är äckligt, vidrigt och frånstötande.

I hemmets egen lilla vrå,
med flickvännen, frun eller vad man nu har
är det väl ok kanske men jag kan bara
inte tycka det är trevligt att se dessa arslen
överallt.

Arslet fick vi att skita och fisa med
inte att skylta med.

SÅ, nu har jag avreagerat mig efter en
dylik syn i kväll.

Säkert finns det både dom som håller med mig
och dom som tycker jag är löjligt.
Jag skriver inte för att väcka debatt utan
uttrycker bara min egen känsla i ämnet
så ha inte ihjäl mig i komentarerna.

Alla har sitt eget tycke, vilja och smak.
Det här var bara min..

Natti natti

Ps. bilden lånade jag från Google.

SNART är det Halloween!

Glöm inte att skruva upp ljudet först innan ni går vidare