,

Den 14 januari i bitande kyla
tog jag en sista promenad med Ozzy innan
avfärd mot Skavsta flygplats.

***************

Jag som är väldigt rädd för att flyga och dessutom
aldrig någonsin rest utomlands ensam, var
väldigt nervös.

På flygplatsen visar det sig naturligtvis att flyget är
försenat. Jag låter mannen åka hem så barn och
djur ska få mat. Nervös som få sitter jag
där med darrande knäveck och väntar.

Så småningom fick vi boarda och jag hamnade
långt bak i planet. Det djupandning och focus
klarade jag starten utan att flippa ur.
Men kallsvettig var jag.

När vi landade sent på kvällen möttes vi av
ljumma sommarnatts vindar.

Till min stora fasa följde ingen reseledar med på
bussen. Dom lovade att bussföraren skulle se till
att vi kom tillrätta. När vi kom till mitt hotell var klockan
över midnatt.
Bussförarens hjälp bestod i att slänga av väskan
på trottoaren, sen drog han.
Där stod jag ensam.. Ingen annan skulle bo på mitt
hotell. Jag traskar in i foajen.. MÖRKT...
Hittar receptionsdörren.... LÅST...
Tror ni paniken sprider sig då på en ensam Cina?!

Efter ett tag kom en gubbe och gav mig en nyckel.
När jag hittade mitt rum höll jag på att flyga baklänges.
Där inne satt en dam på sängen.


Det visade sig att jag skulle dela lgh med Margaretha en
pensionerad dam från Sthlm.
Det gick över förväntan då vi hade en del intressen gemensamt.

OJ det här blev långt bara med första dagen. Orkar ni mera?

Jag sov inte mkt den natten pga all spänning som varit.
Men jag njöt av den ljumma natten.

Veckan gick med sol och bad och god mat.
Det fanns inte så mkt att göra om man inte kände för att
slänga ut enorma summor på utflykter och discotek.
 
Dessutom var de flesta turister i Margarethas ålder eller äldre.
Några få barnfamiljer fanns där också.

En kväll snubblade jag och Margaretha på *Playa del sol*
Det var ngn som frågade efter vägen och M visste var det låg.
Det blev att vi gick ner där vi också. Ett riktigt svenskhak..
a'la Sällskapresan.  Men god mat hade dom och
dansband som spelade varje kväll. Som yngst fick jag
upp och dansa ngr danser. Det var riktigt roligt eftersom
det var så fruktansvärt länge sen sist.
Margaretha blev min mamma den kvällen. Det var en
utmärkt ursäkt att få komma av dansgolvet emellanåt.
Jag måste ju *titta till mamma*

NU, kommer en rad med bilder  för er som orkat så här långt ner.


Vid poolen spenderades ett antal timmar.


Vid stranden ännu fler.




Vid strandpromenaden stod denne man..
Målad i terracotta. Helt stilla som en staty stod han.
Flera trodde att det verkligen VAR en staty.
Hur han orkade stå så i den gassande hettan övergår
mitt förstånd. Den här dagen var det +28C i skuggan.


Mängder av vackra kaktusar fanns längs promenaderna.




Många hus hade vackra murar.
Det tagiska var att järnstaketen inte bara var prydnad.
Det var oerhört mkt inbrott så därför hade i stort sett
alla fått göra sina hem till fort, i stort sett.


En sån här duva satt vid vår balkong varje dag.
På en stolpe satt den och höll noga reda på om man
skulle tappa ut ngn smula.
Söta är dom.

Det här blev ett långt inlägg.
Ett stor tack till er som orkat läsa ända hit.
Det kommer kanske fler berättelser längre fram
och lite fler bilder också.

Nu är man iaf hemma i kalla norden igen.
Saknar värmen men hemmets vrå är guld värd
och familjen som man saknat så mkt.

Trots saknaden skulle jag kunna tänka mig att
göra om det här för hälsans skull.
Det tog mindre än ett dygn för värken att
börja troppa av. Så jag var i stort sett värkfri
hela veckan..

Hemma igen efter skön och välbehövlig semester.
Bilder kommer snart.

Så vad det då dags.
Om fem timmar bär det av till
flygplatsen för vidare transport till
GranCanaria.

Jag har så smått börjat smälta
det hela.
Flygrädslan finns där men jag hoppas
och tror att det ska gå bra iaf.

När jag sitter här och tittar ut genom
fönstret på snödrivorna och träden som
är täckta med enorma iskristaller
känns det ganska fantastiskt.

Känner att huvudet är lite i kaos
så jag avslutar nog här nu.
Återkommer i slutet på nästa vecka
med en liten reseblogg.
Dvs om jag inte råkar på ett
internecafe och skrivet ett
litet inlägg under veckan.


Ha det gott

Just nu...

går jag och väntar på att det ska bli torsdag.
Nervöst är det att resa ensam.
Jag är ju inte ngn större fantast av att flyga
iaf inte om det är för trångt på planet
så man knappt kan röra på benen.

Har införskaffat akvarellblock och
teckningsblock i hopp om att lite inspiration
kommer infinna sig där nere på
GranCanaria.

Håll en tumme att de inte blir ett råtthål
jag får bo i nu när jag åker på
en ospecifiserad resa.
Skönt är iaf att jag vet att det blir
en lgh för bara mig själv.
Då kan jag få den lugn och ro som jag
behöver, förhoppningsvis i komb. med
sol och lagomt varmt väder.

Om jag skulle ha tråkigt ngn dag så
kanske jag letar rätt på ett internet cafe
och uppdaterar här.
Förhoppningsvis sitter jag på ngt vacker
ställe fullt upptagen med att måla
eller av att bara ligga i solen.

Ha det så gott allihop så länge.

På torsdag åker jag till GranCanaria.

Min man tyckte att jag behövde komma iväg
och få lite sol och värme för min onda kropp.

*TACK SNÄLLA DU*

Jag har aldrig rest ensam förrut så det känns
 lite  nervöst men det ska nog gå bra.

Dessutom har jag inte
varit från min familj mer än några få dagar på
alla dessa år.
(kan räknas på ena handens fingrar)

Det kommer kännas ensamt.
Samtidigt kan jag ju då få koppla bort
alla måsten som man har här hemma.
Matlagning, hundpromenader i kylan osv.

En god bok, akvarellblock, färger och
en anteckningsbok ska med.

Som tur är går resan från Skavsta så jag slipper
upp och vimsa på Arlanda.

Håll tummarna för mig att jag kan få
må lite bättre den veckan.
Jag behöver det verkligen.

Cina

Mörker slukar mig.....
Mörker utan slut...

Värk och smärta äter mig...
Gnager och sliter mig i bitar...

Vill gömma mig...
Försvinna...

Orken är slut...


***********************************


Fibromyalgin har jag levt med i ca 20 år nu.
När jag inte trodde den kunde bli värre, ja då tog den nya tag.
Detta är nog för att få den starkaste att falla i bitar..

Men skulle det få vara nog med detta?

NEJ DÅ!

Axlar armbågar knän höfter har nu slagit till på sitt eget vis.
Det handlar inte så mkt om värk för just dessa bitar
utan ren skär smärta.
Som vasst grus i leder och under knäskålarna.
Kan gå i en trapp och plötsligt skär smärtan genom
knäna som känns  som de går sönder.
Samma med armbågar och axlar.
Allt detta utöver den vanliga fibron som
hela tiden finns där.

Orkar inte mer snart..

Jag älskar vintern men just iår verkar den förstärka
allt det onda.

Sedan några månader tillbaka lever jag i ett slags
helvete på jorden.

***********************************

Det här blev en trist blogg men jag är så dålig att jag
gråter varenda dag.

Jag undanber mig tips om mediciner och gymnastik osv.
Jag behövde bara få vräka ur mig all galla som samlats.
Magen klarar inte mer mediciner iaf och jag har provat 
det mesta. Vad gäller olika tränings metoder så är
dom också testade utan positiv verkan.

Skulle vilja krypa in i ett mörkt hål och stanna där ett tag.
Försvinna från världen, för att sen komma ut
när det kanske känns bättre igen.


Som ännu en liten krydda på eländet har
ryggen pajjat.
MEN...
Just den oroar mig inte.
Känner igen den smärtan och den ska
min fantastiska kotknackare få rätta till på torsdag.

Förlåt för denna otroligt deppiga blogg.
Men det är så det är just nu..
SKIT

GOTT NYTT ÅR ALLIHOPA!!


Bilden tagen av mig, dock inte det här nyåret


Nyårsafton blev lugn och still här hemma.
Lagade lite god mat, kollade Grevinnan och betjänten
och sen satt man och slöade fram till tolvslaget.

Bakade CupCakes dagen till ära.


Dom blev väldigt goda och jag fick genast order
på att sådana skall bakas till nästa födelsedag.

Komunen hade inte råd med stort fyrverkeri iår.
Därför tog jag inte med kameran ut vid tolvslaget.
Det sköts upp mkt raketer av privat personer så
man fick sitt lystmäte iaf.
Nu har jag ju inte en skotträdd hund så jag
njuter av, och fullkomligt älskar fyrverkerier.
På det viset är jag lyckligt lottad. Vet folk som flyr
ut till sommarstugor osv för att deras fyrfota
vänner mår dåligt av smällarna.

Nu idag gick jag en lång skön promenad med Ozzy.
Vintern är så härlig när den är på riktigt.
Dvs när det inte bara är slask och sörja utan
FIN VIT vinter.





God fortsättning
Cina