,

Tandläkarskräck

Det har jag lidit av sedan jag var helt liten.

Nu var jag tvungen att ta tjuren vid hornen
och gå dit.

Jag hade tappat en bit av en plomb.
Kallsvettig och skakis hamnar man i stolen.
Frågade efter bedövning.
-Äh, sa tandläkaren.
Det här lilla kommer kännas mindre
än vad sprutan skulle göra.

I mitt stilla sinne försökte jag hitta något
positivt med det han sa.
Ok.. ingen bedövning då BORDE det iaf
inte bli så himla dyrt..

Så börjar han borra bort det sista av plomben..
Så kommer dom..
De välkända ILANDE smärtorna
tack o lov inte så länge men tillräckligt
för att bli gråtfärdig.

Jag lyckades hålla mig och grät inte..
INTE DÅ..

Sen när det var över var det dags
att gå till kassan....  ojojoj
Det hela hade tagit ca 15 min max.
Summakardemumma blev..
HÅLL I ER

ETT TUSEN FEMTIO ÅTTA KRONOR.

Men hallå..
Halva jobbet var ju redan gjort eftersom
plomben var borta nästan helt.
Jag tappade hakan totalt.

Lyckades få till det så jag skulle kunna
betala idag när min ynkliga sjukpension
kom.

Inte undra på att tandhälsa har blivit
en klass fråga.
En sjättedel av min pension rök på en kvart.